Jag har helt glömt att berätta historien om Agnes Barbapapa-lampa!

För ganska exakt två år sedan fick Agnes en förtidig julklapp, en nattlampa i form av Barbapapa. Vi använde den lite då och då, men inte så ofta. Då samsov vi fortfarande med Agnes och när hon flyttade in i eget rum, med egen säng märkte vi att hon sov bättre i ett helt mörkt rum. Och våra nattrutiner fram tills nu har varit att Agnes har haft det kolsvart på sitt rum på nätterna. En ganska lång period har vi dock önskat att hon själv kunde gå in till oss, de nätter/mornar hon vaknar och inte kan somna om.

När vi ganska nyligen bytt till juniorsängen kom hon till oss några gånger, och så här i efterhand har vi kopplat ihop det med att det var jul och julgranen lyste i vardagsrummet om nätterna och det gjorde att hon vågade sig upp.

Så nu för några månader sedan tänkte jag att det kunde vara käckt att pröva att använda nattlampan. Men då slog det mig att den var trasig! Och hade så varit en ganska lång period. Lampan tändes inte (men den laddade) och antagligen var det LED-lampan inuti som var sönder.

Jag googlade runt lite och läste om lampan och fick reda på att livslängden på lampan skulle vara upp till 11 år! Så jag mailade till Amvina, som importerar Lumilovelampor från Pabobo och skrev som det var. Lampan var trasig, men jag visste inte riktigt när det gick sönder, men att lampan troligen inte var mer än ett år. Och att det inte används särskilt mycket.

Svaret kom snabbt och var mycket trevligt! De beklagade att lampan var trasig och skrev att de skulle ersätta den med en ny om jag skickade den till dem. Trots att garantitiden gått ut! Tack för det!

Så jag skickade in lampan till dem och inom mindre än en vecka hade det kommit en ny med posten. Vilken service! Det kostade mig naturligtvis frakten, men det var det helt klart värt!

Tack så mycket, Amvina!

Som många småbarnsföräldrar undrade vi hur natten skulle bli. Vår dotter är ju inte känd som den som gärna tar sovmorgon... Så gårdagens tema var aktivering.

På förmiddagen åkte, som sagt, sambon och Agnes till badhuset. Lagom när de kom hem var det dags för lunch. Sedan blev det en tur till Willys innan vi styrde kosan mot Holsljunga. Vi bjöd helt sonika in oss på Halloween-taco-middag. Skönt med vänner man inte skäms att göra så med. Väl i Holsljunga blev det lek och bus för hela slanten. Och fika och glass och tacos och godis och trevligt sällskap. Kvällen avslutades med att Agnes och Pelle fick se lite häxor och monster som var ute på "Bus-eller-godis". En mycket trevlig dag!

Agnes slocknade som ett ljus i bilen hem, runt 19.45 Det var inga problem att bära in henne i sängen, men efter någon timme vaknade hon och kom utraglandes i vardagsrummet. Jag bar in henne i sin säng igen och hon somnade om. Men när det var dags för oss vuxna att lägga oss, vaknade Agnes igen och kom in till oss. Hon fick ligga kvar och sedan sov hon till....  07.36 Ta-da!

Men då hade ví inte ställt om klockorna så med nya tiden var klockan alltså 06.36 Och det är helt ok för att vara Agnes! Så vi är mycket nöjda med nattens omställning!

Hur har natten varit för er?

Jag vet inte riktigt vad "Angus" håller på med där inne i magen, men fy vad det bökas och stökas! Igår var jag tvungen att lägga mig på soffan för det gjorde så ont när h*n bökade uppe mot revbenen. Och igår kväll var jag övertygad om att det skulle komma ut en liten alien ur magen. Det guppade, böljade och skakade som aldrig förr. Imorse gjorde h*n något som gjorde riktigt ont, på insidan av magen. Jag verkligen ryckte till! Det börjar bli trångt därinne, så det kanske vore läge att lugna ner sig lite.

Min foglossning blir inte bättre heller. Nu har jag ont bak i ryggen, ibland i höfterna och ner i benen, i "sittbenen" och de senaste dagarna har jag också haft ont fram i blygdbenet. Gnäll, gnäll, gnäll...

Nu har jag lite egentid. Agnes och sambon åkte till badhuset och sedan skulle de fika och köpa lördagsgodis. Mysigt!

De senaste dagarna undrar jag om "Angus" har ändrat läge i magen. Det är mycket bökande och stökande långt nere i magen nu. Mer än det varit tidigare i graviditeten. Det kännns också "tommare" uppe i magen nu. När jag väntade Agnes låg hon i v. 32 på tvären och SF-måttet gick ner lite på kurvan. Undra om "Angus" gjort samma sak? Nu är jag i v. 30 (29+4) så det är ju ungefär samma tidpunkt. Ärligt talat tycker jag det är svårt att avgöra vilken kroppsdel det är man känner... Är den en rumpa eller ett huvud? En fot eller ett knä eller kanske en armbåge? Nej, jag kan inte med säkerhet avgöra vad som är vad.

Får väl passa på att göra en lite uppdatering också...

Agnes har tagit "skolfoto" idag. Jag ska åka och hämta henne om en liten stund och är nyfiken på hur det har gått... Fin var hon i alla fall i klänning och leggings.

Och i eftermiddag ska jag åka in till Göteborg - eller närmare bestämt Sävedalen och gå på Nova Stars utförsäljning. Jag har missat den två år nu, så idag ska jag verkligen åka! Hoppas på att göra lite fynd.

Jag får passa på att tacka Martina för lunchen också! Hon och Milli kom förbi här idag med McDonalds mat. Gott! Och mysigt med en tjejträff. Tackar!

Finns det något mysigare än att kramas med sitt älskade, lilla barn...?

Eller när ens barn kramas och myser med varandra?

Hallå? Är det någon därinne...?

Nu längtar vi något grymt efter lill*syskonet i magen. Allihop...

Idag har vi haft celebert besök från Holsljunga. Martina, Pelle och Milli var här och fredagsfikade. Och frågan är om Agnes har funnit en ny bästis...?

De två tjejerna verkar i alla fall trivas i varandras sällskap!

Självklart busade Pelle och Agnes också runt här hemma och skrattade som tokar. Det är så roligt att se barnen tillsammans. Ska bli spännande att se hur "Angus" kommer att bli mottagen av barnaskaran.

Agnes hävdar bestämt att det är en lillebror där inne i magen. När vi frågar vad bebisen ska heta får vi svaret "Lillebror!". Ärligt talat tror jag inte hon förstår skillnaden mellan lillebror och lillasyster. Men, men...

Det kanske vore bra om det var en liten kille där inne som Pelle kan bli ny bästis med. Så han inte känner sig överkörd av "tjejligan"!   

Hur som helst hade vi en trevlig eftermiddag, som vanligt!

Dagarna rullar på och idag är det 80 dagar kvar till BF. Jag har också gått 200 dagar av graviditetens 280 dagar. Jämna och bra siffror idag.

Så här står det att läsa på Familjeliv.se om vecka 29:

Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.

Att man snabbt blir tyngre tycker jag verkligen stämmer. Jag känner mig redan som en elefant! Kan inte minnas att jag kände mig så här tung när jag väntade Agnes... Jag är väldigt glad att jag är hemma och studerar och inte är tvungen att ila iväg till jobbet på morgonen. Väldigt lyxigt!

Jag kommer inte att gå till barnmorskan varannan eller var tredje vecka. Det blir en månad till nästa gång och sedan tre veckor till nästa besök. Känns ganska lagom ändå.

"Angus" i magen lever verkligen rövare där inne ibland. Verkar bli ett energiskt barn - precis som sin syster!

Hemma igen efter besök hos "morskan". Dessa besök upplever jag som "milstolpar". Man kan liksom räkna av några veckor av graviditeten och har då dessutom kommit några veckor närmre bebisens ankomst.

Jag gjorde en liten jämförelse sist och tänkte fortsätta med det. Inte för att det var så mycket att jämföra denna gång, men men...

Ja, fler prover än så togs inte. När jag väntade Agnes tog jag Hb och P-glukos också denna vecka, men det var tydligen inte nödvändigt idag.

Vi prata lite om att SF-måttet är större denna gång och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att bebisen är större. Jag upplever att den BM jag har nu mäter längre ner på blydgbenet än vad min förra gjorde, så magen kanske inte är så mycket större ändå. Och även om bebisen är stor så finns det inte så mycket att göra åt det.

Agnes vägde 4015 g när hon föddes och vara "bara" 50 cm lång. Dessutom hade hon ett huvudomfång på 37 cm. Det var lite trixigt att få ut henne... Så självklart funderar jag på om denna bebis är ännu större och har ännu större huvudomfång! Är det en pojke så är det kanske ganska troligt att den är något större. Men många säger ju också att de bara föder större och större barn, oavsett kön. Agnes var dessutom inte överburen utan kom på BF+1, så jag hoppas innerligt att jag inte går över tiden med hennes syskon!

Nästa besök hos barnmorskan blir om en månad, den 19 november.