I fredags var jag hos barnmorskan på rutinbesök och jag tänkte fortsätta min lilla jämförelse mellan denna graviditet och då jag väntade Agnes.

Som ni ser är det väldigt likt! Enda skillnaden är hjärtljuden som denna gång är lite högre. Magmåttet hade planat ut lite också vilket absolut inte gör något! Annars var det inget särskilt. Jag fick ett Medical Certificate utskrivet då jag ska flyga till Härnösand nästa måndag och så fick jag BM-tider resterande tid av graviditeten. Det blir varannan vecka nu och sista veckorna, ett besök varje vecka. Sista besöket bokades in den 7 januari och jag hoppas att jag inte behöver gå då!

Tänkte bjuda på en magbild också. Det är faktiskt första bilden av magen, denna gång.

Lite svårt att få bra bilder på sig själv, tagna i en smutsig spegel...

Passar på att slänga in Familjeliv.se:s information om idag också

Och så här beskriver de, vecka 34:

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Jag har knappt några förvärkar alls, vilket är skönt. Däremot har jag konstant ont i fogarna. Det blir bara värre och värre och ibland hasar jag mig fram med myrsteg för att det gör så ont! Jag hoppas verkligen att det går över ganska omgående efter förlossningen.

Orolig att föda är jag verkligen inte! Jag ser faktiskt fram emot förlossningen! Det ska bli häftigt att få uppleva det en gång till. Självklart funderar man lite på om det skulle vara ett väldigt stort barn, lika tjockskallig som Agnes och hur det kommer att gå med ev. bristningar och/eller klipp... Men jag går inte och oroar mig för det. Det kommer ju att gå som det går.

 

martina

22 november 2010 19:54

Tyckte det var jättefina foton!!
Jag kanske, men bara kanske börja vackla lite...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...